Jag känner mig upphängd å nersläppt. Började dagen med att baka kl 7.30 i morse hoppade över i kassan kl17.00. När klockan var 19.15 så var vi klara med stängningen men inte var det slut för min del då inte, då hade vi p-möte fram till 20.30. Så idag vet jag att jag lever!
I morgon blir det ledigt å massage som tur är, en hel timme tror jag t.o.m.
På återseende
1 kommentar:
PHU!! Ja en del dagar får man allt veta att man lever & tur är väl det att det inte alltid går i slowmotions...
Skicka en kommentar