Nu är hon här, min kära Anqi! Det känns som det är alldeles för länge sen man såg henne, egentligen så är det bara två, tre månader sen men det känns som en EVIGHET. Det ska bli jättehärligt å äta frukost med henne (det har jag nog skrivit här förut nån gång) för det finns ingen som kan frukosta som vi!!! Den här gången så har hon med sig en kompis som är JÄTTETREVLIG, inga konstigheter å krusiduller utan hon bara ÄR. Det är skönt när man har folk runt sig som kan vara sig själv med.
På återseende
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar